Hjärtat går boom

här kan inte mitt hjärta sluta
Inte när det finns så mycket att göra
men jag skulle nästan önska
att hjärtat gick boom för sista gången idag
jag har inte tid
tid med att vara så här nervös
tid till att vara så här rädd
för nu gäller det
nu gäller det att våga
våga bryta sitt mönster

_________

Suck känner mig nervös 18:30 ska man ha poesiafton tur var så är man ju inte själv med att läsa upp men ändå.
Men som sagt det här bara ett till steg för att bryta mina gamla vanor.
För även om steget inte är så nytt eller ovanligt är det bara ett steg närmare till förbättring.
(^_^) önska mig lycka till

Kärleksdikt - Vad du gör

en sång bryter sig ut
ut från mina fötter
dansar runt dig
runt dig
för att få alla att se
vad du gör
vad du gör med mig
och själen darrar
skakar i dina händer
men jag behöver inte oroa mig
för du låter mig dansa
dansa runt runt runt dig
tills alla kan se
vad du gör med mig
och vad jag gör med dig

Inför Alla Hjärtans Dag

Det är snart Alla Hjärtans dag och ja för min del tycker det är en överdriven helg. ... Fast det kan ha att göra med att jag inte har någon att fira med (-_-) I alla fall håller vi nu på i klassen med att skriva kärleksdikter, temat är kärlek, så jag tänkte nog sätta up några varje dag, om jag hinner, inför AHD. För den delen så sitter jag just nu och tittar färdigt på en anime serie Serial Experminets Lain. Jag förstår knappt ett smack av den. :D Men jag antar att det är ok, lite roligt ibland att sitta där och luska. Men jag är vanligen bara en människa som gillar att få svaren till hands så fort jag känner för det men ja med såna här serier kan man inte göra så. Iallafall ska se om jag ska lägga upp några dikter imorgon.

Dikt på F

fantasilösa monster
färdas förbi oss
fjärilens fromma flykt
leder oss ingen vart
förlorade förstånd
förvandlas, förtvinas
inför våra ögon
bortom faran
siktar du med bågen
handen på hjärtat
att du missar
att du träffar
att du tar allt jag vill ge
hjulspår i marken
kartan som brändes
när du tog den ur min hand
färdas långt
förtrollnigen förvanskas i morgon dimmas ljus
och fantasilösa monster
förfärar mig igen

Gävle igen och en pjäs om apati

Igår satt man igenom en pjäs som heter Apatiska för nybörjare. En härlig pjäs som både är skojig men förlorar ändå inte sorgen på grund av det. Det är en sorglig berättelse om två aspekter i Sverige. De asylsökande och de tjänstemän som tar besluten.

Ska sitta igenom nu ett eftersamtal om pjäsen. Ska bli intressant att höra om och kanske säger man något själv.

Teatern vi var i är en gammal väldekorerad byggnad med vackra detaljer och en känsla av historia.

Jag älskar bu förtiden att gå på teater, jämnfört med en film så kände jag mig inte för att gå ut eller hoppa över en scene. Alla scener i en pjäs är viktiga och håller mig trollbunden vid varje ord. Ska försöka gå på teater oftare nu istället för bio.
Bio för mig nu är över hundra kronor för att se något fjantigt eller något med 3D effekt med en pjäs känns det ok för det känns som man har en del i historien. Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre men på en pjäs kan man se hur folk måste gå in i en karaktär när den är på scen. Men på film är det inte samma sak. Där kan man ibland, tycker jag, inte ens se någon bry sig om att spela en annan människa.

Kort och gott så ska jag nog göra så att jag går mer på teater snarare än på bio. För i längden känner jag att en teaterpjäs är verkligen ens alldeles egen upplevelse.

Drömma och våga

dina lungor fylls
Ord och meningar spiller fram som en stridig flod
Du skapar luftslott och stridsvagnar av glasspinnar
Du kastar dig från allt, som när du hoppade från gungan
Jag skulle vilja följa efter
Men mina ben skakar och dina är för starka och långa.
Dina drömmar var av goda tankar med för många kosekvenser i bakhåll
och kaneldoftande morgnar visa vägen för mig
otvättade strumpor och drömmar gömda i strumplådan
illavarslande tankar och minnen som får mig att läcka
och mina fingrar gnuggar mot metalkedjans kalla yttre
foten på brädan
hoppet i hjärtat
och hjärtat i halsgropen
svingar jag mig högre
bland bomullsmoln och pappersvikta svalor
hjärtat tar sats
hoppar ur halsen och in bland rosa sockervadd
borta är dagen och nattens måne
seglar med hjärtat
i dina ögon speglas månen och hjärtats lopp och hjärtat tjuter
och singlar ner i dina händer
hundra tals mil ifrån där jag svingar mig högre
och kastar mig sen efter mitt hjärta

Usch vilken kyla men ett jä*la flyt har man

Idag har det känts som världens karusell. Upp och ned med värmen, strömmen, telefonsamtal till jouren och skrivandet som inte helt gick av. Så hade man också bowlingkväll med gänget.

Maffigt roligt att bowla med dem och jag bowlade, måste jag säga, ganska bra.
Hade askul idag även om värmen drog mitt humör ner över dagen. Men all olycka ska en fördel.
Blev ju mer bekant med mina grannar och vi hade skoj med att prata om saker och så klart klaga över värmen. >_0

Så idag har vart skoj, fast ryser fortfarande vid tanken på min frysdusch tidigare idag. Tro mig när jag säger att hoppa i en vak är något jag hellre gör om det betyder att jag kommer in i en bastu efteråt.

Även om jag har nu klagat mycket på kylan så var det inte helt fel. Tog en promenad ute och fick lite vackra kort att visa för er och gav mig lite sol på ansiktet.

Imorgon blir det att jobba, jobba, jobva stenhårt

Läsa bok, välja dikt, jobba med projekt och kolla igenom mina dikter att skicka in plus bearbeta mina texter från samtalen jag haft.