Gävle igen och en pjäs om apati

Igår satt man igenom en pjäs som heter Apatiska för nybörjare. En härlig pjäs som både är skojig men förlorar ändå inte sorgen på grund av det. Det är en sorglig berättelse om två aspekter i Sverige. De asylsökande och de tjänstemän som tar besluten.

Ska sitta igenom nu ett eftersamtal om pjäsen. Ska bli intressant att höra om och kanske säger man något själv.

Teatern vi var i är en gammal väldekorerad byggnad med vackra detaljer och en känsla av historia.

Jag älskar bu förtiden att gå på teater, jämnfört med en film så kände jag mig inte för att gå ut eller hoppa över en scene. Alla scener i en pjäs är viktiga och håller mig trollbunden vid varje ord. Ska försöka gå på teater oftare nu istället för bio.
Bio för mig nu är över hundra kronor för att se något fjantigt eller något med 3D effekt med en pjäs känns det ok för det känns som man har en del i historien. Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre men på en pjäs kan man se hur folk måste gå in i en karaktär när den är på scen. Men på film är det inte samma sak. Där kan man ibland, tycker jag, inte ens se någon bry sig om att spela en annan människa.

Kort och gott så ska jag nog göra så att jag går mer på teater snarare än på bio. För i längden känner jag att en teaterpjäs är verkligen ens alldeles egen upplevelse.

King Lear dödande Underhållning

Vem hade trott att King Lear, en tragisk Shakespeare berättelse om en man som inser att bara en dotter verkligen älskade honom, försent och förlorar allt.

Man skulle ju inte kunna tro att en sådan tragisk historia om svek, kärlek, manipulation och sorg kunde vara så förbannat roligt. Men Schtunk (www.schtunk.se) klarade det.

Jag vet inte hur jag bättre ska förklara det än att säga att det hela har gett mig en sjuk svår hosta och jag kan inte sluta få anfall av stund vis skratt-anfall.

Allt igenom en underhållande kväll och jag undrar samtidigt vad jag kommer drömma om i natt.