Känns isolerande

Det känns isolerande vissa dagar. Såna dagar försöker jag mig på en promenad inuti stan eller ett telefonsamtal.

Men mer än ofta önskade jag att jag hade någon jag bara kunde maila och snacka med någon som inte vet hur jag ser ut.

Jag vet. Det är enkelt att skaffa kontakt med vem som helst nu för tiden men jag kan inte släppa iden att det finns ingen chans att hitta någon som skulle vilja bara ... Ja snacka.
Att inte behöva bry sig om hur människan ser ut eller så. Bara någon jag kan säga hur jag mår idag till och hur den människan mår idag.

Usch nä nu låter jag väl som värsta grin Pelle men det så här jag ofta låter. Därför tror jag inte att någon kommer läsa det här och gå. 'Den människan vill jag prata mer med!'

Jag får lägga till några bilder också. Har jag tur så kommer de flesta för att kolla bilderna man har tagit. (-___-)

Ser du mig?

Se på mig
Hör på mig
Vill du veta av mig ens
Jag är här, jag står kvar,
med allt jag har att ge
Så lämna mig inte kvar
Ser du mig, hör du mig
Ville du någonsin ha mig

Öppna sinnet, salt på såret
Ingen vill veta
Ingen vill höra
Att försvinna låter allt lockande

Ta på mig
Le mot mig
Finnas där vid min sida
Jag kedjar dig vid min sida
Av kedjor som aldrig vill brytas
För viljan är starkare än lyckan, än kärleken
Och vill jag så kan jag
Känslor som höjs och svalnar
Finns det en mening med min smärta
Ska jag prisa och lova
Dig som aldrig brytt

Tomma känslor, ingen smärta längre
Smärtan har runnit ut
Finns bara jag nu
Finns inget vi
Finns inget annat än tomhet
se mig
hör mig
förlåt mig

Stjärnstoft i rymden

Tror mig se lite stjärnstoft i rymden.


Ett viskande löfte
Hand tryck om kinden
En ilsken känsla kryper darrar bakom ögonlocken
En sjungande val lockar dig till sång
Jag älskar dig
Saknar
Förlåter dig
På hundra km avstånd ber du mig
Tänk om ta handen från kinden
Låt ögonen slutas
Blunda och sjung tillbaka
Låt hjärtats önskan ropa genom luften
Handen mot kinden lovar du mig
Ditt hjärta sjunger men mitt har tystnat
Vi är alla gjorda av stjärnstoft
Ett stort Bang och miljoner glittrade stjärnor föll på plats
Vissa rörde varandra, skrapades
och stoftet från kollisionen faller sakta och sparsamt över rymden
Som gödsel
får stoftet saker att växa

Hjärtat går boom

här kan inte mitt hjärta sluta
Inte när det finns så mycket att göra
men jag skulle nästan önska
att hjärtat gick boom för sista gången idag
jag har inte tid
tid med att vara så här nervös
tid till att vara så här rädd
för nu gäller det
nu gäller det att våga
våga bryta sitt mönster

_________

Suck känner mig nervös 18:30 ska man ha poesiafton tur var så är man ju inte själv med att läsa upp men ändå.
Men som sagt det här bara ett till steg för att bryta mina gamla vanor.
För även om steget inte är så nytt eller ovanligt är det bara ett steg närmare till förbättring.
(^_^) önska mig lycka till

Kärleksdikt - Vad du gör

en sång bryter sig ut
ut från mina fötter
dansar runt dig
runt dig
för att få alla att se
vad du gör
vad du gör med mig
och själen darrar
skakar i dina händer
men jag behöver inte oroa mig
för du låter mig dansa
dansa runt runt runt dig
tills alla kan se
vad du gör med mig
och vad jag gör med dig

Inför Alla Hjärtans Dag

Det är snart Alla Hjärtans dag och ja för min del tycker det är en överdriven helg. ... Fast det kan ha att göra med att jag inte har någon att fira med (-_-) I alla fall håller vi nu på i klassen med att skriva kärleksdikter, temat är kärlek, så jag tänkte nog sätta up några varje dag, om jag hinner, inför AHD. För den delen så sitter jag just nu och tittar färdigt på en anime serie Serial Experminets Lain. Jag förstår knappt ett smack av den. :D Men jag antar att det är ok, lite roligt ibland att sitta där och luska. Men jag är vanligen bara en människa som gillar att få svaren till hands så fort jag känner för det men ja med såna här serier kan man inte göra så. Iallafall ska se om jag ska lägga upp några dikter imorgon.

Dikt på F

fantasilösa monster
färdas förbi oss
fjärilens fromma flykt
leder oss ingen vart
förlorade förstånd
förvandlas, förtvinas
inför våra ögon
bortom faran
siktar du med bågen
handen på hjärtat
att du missar
att du träffar
att du tar allt jag vill ge
hjulspår i marken
kartan som brändes
när du tog den ur min hand
färdas långt
förtrollnigen förvanskas i morgon dimmas ljus
och fantasilösa monster
förfärar mig igen